Jag saknar Soraya mest av allt. Varje dag , varje timme och varje sekund. Ingen kommer ta hennes plats , Soraya är alltid Soraya.

Jag kommer alltid älska världens finaste ponny Soraya, alltid ♥

 

Jag trodde faktiskt att sälja Soraya skulle vara det värsta som hänt i mitt liv. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna ha lika kul med någon annan eller att hon inte skulle ha det lika bra med någon annan. Hon var ju min ponny och bara tanken på att någon annan skulle ha henne gjorde mig gråtfärdig.

I början när jag fick förslaget att en av mammas jobbar kompisars dotter skulle få köpa Soraya så tyckte jag det lät bra, men sedan sa hon att Soraya skulle stå kvar här i Viggeby, då blev jag sjukt ledsen . Hur skulle det igentligen kännas att se sin bästa vän varje dag men aldrig få vara med varandra? Nej , men när jag tänkt på saken så kom jag på att då hade jag alltid ha ett litet kort med i spelet. Jag kunde hjälpa Nikita och jag kunde alltid se till att Soraya hade det bra.

Och Soraya har det verkligen super bra, dom verkar ha så mycket kul. Soraya trivs med sin nya lilla ryttare och jag vet att dom kommer lära känna varandra ännu bättre och dom kommer ha sjukt mycket kul ihop. Bättre liten tjej till henne kunde man inte hitta. Det känns som en jätte stor lättnad. Och det är faktiskt lättare en vad jag trodde det skulle vara att se din gamla vän varje dag. Jag mår bra över att hon får stanna kvar med sina vänner här i Viggeby i flera år till.

Men visst finns det dagar då jag bara vill springa och krama ihjäl Soraya. Jag älskar henne fortfarande sjukt mycket, och det kommer jag alltid göra. Men jag kan ju faktiskt bara springa ut till hagen och pussa på henne :)

Och sedan tror jag faktiskt också att eftersom jag fått Rio så är allt lite lättare. Jag känner mig redan så bekväm och trygg med honom att jag får en plats att vila mina tankar när jag är med honom . Jag känner att bättre en såhär kunde det inte bli med en ny häst. Han har verkligen den här personligheten som jag ville ha , det är svårt att inte falla för honom :) Min fina pojke :').

Så medans min lilla prinsessa lever livet , så har jag hittar min prins ♥

Det gör ont varje gång jag ser dig hjärtat. Jag älskar dig, föralltid.

Idag har jag haft en jätte mysig dag. Dock började dagen väldigt jobbig, Pride hade rymt till Värnsta. Så det var bara att hoppa i skorna och gå ut. Just nu står han en stund i boxen . Mattias har fixat staketet men måste ha någon vuxen här när vi släpper ut honom så jag inte behöver springa till värnsta själv ;)

Jag tog sedan in Soraya i stallet och borstade jätte länge. Hon var super mysig och blev super fin. Gick sedan ner i hagen med hinderena och lätt henne beta lite. Vi sprang runt lite och hon fick ta något skutt. Sedan så släppte jag henne och hon rullade sig i leran ;)

Ikväll skriver vi kontraktet , alltså är Soraya inte min när dagen är slut.

Eftersom jag provridit häst så kanske ni förstår att Soraya är såld. Vi skriver över henne på onsdag. Har verkligen blandade känslor. Hon kommer dock stå kvar här i Viggeby, men med en ny liten tjej. Jag kommer kunna hjälpa henne med Soraya och kommer säkert få rida/pyssla någon gång ibland :) Dom kommer ha så mycket roligt tillsammans så det känns jätte bra!

Soraya har faktiskt inte många ovanor. Visst hon är ett ponnysto så ibland hittar hon ju på bus men hon har inga riktigt ovanor. Hon bockar aldrig eller något sådant.

Men en sak som jag faktiskt ser som en ovana är när hon blir överpigg när man rider ut så kan hon börja sparka med frambenen när man gör halt. Först så försöker hon bara börja gå när jag ber henne göra halt , men om inte det går så börjar hon skrapa och sparka med frambenen.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur man ska lösa en sådan ovana. Någon som har några tips?

Ibland har jag det väldigt svårt att se sanningen. Soraya är till salu , men jag tänker aldrig på det. Jag försöker gömma det lite för mig själv. Jag pratar inte ofta med folk om det och när jag gör det blir jag ofta väldigt ledsen. Det är lite som om att jag vill glömma det för stunden och fortsätta ha tanken att det alltid kommer vara vi.

Mitt största problem är nog att jag har det väldigt svårt att se min ponny hos någon annan. Jag är nog lite egoistisk med det och vill helst att hon ska skötas på mitt sätt. Jag gillar verkligen inte tanken alls på att någon annan ska kalla Soraya för sin ponny eller bestämma vad hon ska göra eller hur mycket hon ska äta. Alla såna där små grejer som är en självklarhet för mig kanske inte är det för någon annan.

Ibland så kommer jag på mig att drömma om saker som vi ska göra någon gång i framtiden. Jag måste börja se tiden nu istället. Jag vet att man kan ha så himla mycket kul med Soraya och det är något som jag måste låta Soraya visa någon annan också snart.

Jag älskar verkligen min Soraya mest av allt

ååh, jag är arg just nu. Fick ett samtal halv 7 imorse av grannen att Soraya hade rymt igen. Ingen sovmorgon till mig inte. Fick gå upp och springa till en åker där hon stod och beta. När jag hade fått tag på henne så gick jag omkring med henne en stund , vet ju inte hur mycket hon ätit.

Släppte henne i paddocken i 50 minuter. Hon sprang och sprang , hon var helt galen typ . Jag som fortfarande var trött hade ingen lust alls att leka med henne , haha. Sedan fick hon komma in i hagen igen och äta frukost. Kollade igenom staketet en gång och fixade lite. Pappa ska höra med stallägaren om dom kan fixa staketet nu idag och sätta på elen. Jag orkar verkligen inte springa runt och leta häst hella dagarna.

Nej , ibland är det jobbigt att ha häst. Men det är nog i slutändan värt det.

Idag har det rengnat här hos oss. Det märkte man extra bra när Soraya hade rullat sig i en massa lera. Men det var också väldigt skönt då det inte är så varmt= en mycket pigg och glad ponny. Idag blev det lite markträning i paddocken. Ibörjan fick hon springa lös och busa runt lite. Sedan tränade vi lite på inkallningar mm.

På slutet fick hon skutta lite. Hon blev väldigt taggad :) På väg hem så fick hon äta en massa fint gräs. Imorgon blir det nog uteritt eller lite dressyr i paddocken.

Nu..

Soraya fyllde ju 15 år igår! Nu börjar hon bli stor ;) Dagen firades med tårta och en mysig uteritt tillsammans med Leo. Soraya fick också vara lite extra fin i sitt rosa träns.

Som några såg så var det jag som hoppade Soraya på bilden Alwa la upp :) Och det var för att Amelie lätt mig rida fram Soraya igår, roligt roligt! Aldrig ridit henne seriöst och kanske inte ska kalla det vi gjorde seriöst heller haha. Jag vet inte om det var för att det blåste så otroligt mycket, men hon var otroligt vinglig. Och sen är jag inte van längre vid så där korta små steg och korta halsar som man nästan ramlar över haha :D En enorm skillnad mot Divan som är den ända jag rider nu för tiden.

iallafall början av vecka 14. Jag vet inte än hur hela veckan kommer se ut, det kommer som det kommer :)

 

HOPPA ! :D Ska bli super kul att få skutta lite på ponnyn :) Hoppas jag överlever bara.  Typ såhär ska vi hoppa..