Gästblogg
Hej hej bloggen! Här kommer ett inlägg från ingen mindre än...Malin Baryard!! Träffade Divan här om dagen, mycket vacker häst må jag säga. Frågade om jag fick byta henne med Tamina men Felicia ville inte de, tråkigt... Har tänkt att flytta till Viggeby med mina hästar, va så härlig stämning där. Så om ni vill att jag ska börja blogga här, så säg till. Skulle uppskatta det!! Ha det så bra alla horse-lovers så kanske vi ses någon fin dag! Massa häst-kramar Malin Baryard.
Gästbloggning, Jorunn
Hej alla Emelies, Amelies och Felicias läsare!
Jag heter Jorunn och är en trettonårig hästtjej som bor på Åland. Jag har en d-ponny som heter Kings Clover "Kolan", en hopponny importerad från Irland. Med sin gamla ägare tävlade han msv b hoppning men här får han ta det lite lugnare. Han föddes 1994 men har okänd härstamning och även ras, troligtvis är han connemara/korsning. Honom har jag bara ägt sen augusti, så vi håller fortfarande på att lära känna varandra.
Han är en snäll och go herre i stallet, men brukar inte vilja komma in från hagen och är inte den lättaste att rida.
Dessutom rider jag ett russ 2-3 gånger i veckan. Han heter Ratten och är en 10-årig valack.
Ratten går det att göra allt med - han är riktigt duktig både som hopp- och dressyrponny och skulle säkert gå jättebra i ponnygalopp! Men mest tycker han om att flänga runt i skogen... ;)
Ratten är en otrolig individ, så snäll och klok, min allra bästa vän. På det halvår jag har ridit honom har vi byggt starka band.
Möjligheterna för hästmänniskor är inte de bästa på Åland, åtminstone inte inom ridsporten -trav däremot är rätt "stort" här, det kommer folk från bl a Sverige och Finland och tävlar när det anordnas trav. Det ordnas ca 3-4 dressyrtävlingar på ett halvår och ungefär lika många hopptävlingar. Det finns cirka 5 ridhus och dåligt med stallplatser. 3 större ridskolor, varav en är islandshästridskola. Behöver man åka till klinik med sin häst så måste man ta båten till Sverige och sen vidare till Ulltuna, det finns en enda hästbutik, plus en matbutik som har börjat sälja hästgrejer (!!) och AB Lantbruk där man kan köpa foder osv.
Det mesta är ganska annorlunda från Sverige, och de flesta drömmer nog om att flytta bort härifrån.
Förutom ridning och hästar består mitt liv av musik och foto, när skolan inte ligger i vägen. Jag tycker jättemycket om att blogga också.
Besök gärna min blogg, kommentera och ställ frågor i frågestunden om det är något du undrar!
Jag heter Jorunn och är en trettonårig hästtjej som bor på Åland. Jag har en d-ponny som heter Kings Clover "Kolan", en hopponny importerad från Irland. Med sin gamla ägare tävlade han msv b hoppning men här får han ta det lite lugnare. Han föddes 1994 men har okänd härstamning och även ras, troligtvis är han connemara/korsning. Honom har jag bara ägt sen augusti, så vi håller fortfarande på att lära känna varandra.
Han är en snäll och go herre i stallet, men brukar inte vilja komma in från hagen och är inte den lättaste att rida.
Dessutom rider jag ett russ 2-3 gånger i veckan. Han heter Ratten och är en 10-årig valack.
Ratten går det att göra allt med - han är riktigt duktig både som hopp- och dressyrponny och skulle säkert gå jättebra i ponnygalopp! Men mest tycker han om att flänga runt i skogen... ;)
Ratten är en otrolig individ, så snäll och klok, min allra bästa vän. På det halvår jag har ridit honom har vi byggt starka band.
Möjligheterna för hästmänniskor är inte de bästa på Åland, åtminstone inte inom ridsporten -trav däremot är rätt "stort" här, det kommer folk från bl a Sverige och Finland och tävlar när det anordnas trav. Det ordnas ca 3-4 dressyrtävlingar på ett halvår och ungefär lika många hopptävlingar. Det finns cirka 5 ridhus och dåligt med stallplatser. 3 större ridskolor, varav en är islandshästridskola. Behöver man åka till klinik med sin häst så måste man ta båten till Sverige och sen vidare till Ulltuna, det finns en enda hästbutik, plus en matbutik som har börjat sälja hästgrejer (!!) och AB Lantbruk där man kan köpa foder osv.
Det mesta är ganska annorlunda från Sverige, och de flesta drömmer nog om att flytta bort härifrån.
Förutom ridning och hästar består mitt liv av musik och foto, när skolan inte ligger i vägen. Jag tycker jättemycket om att blogga också.
Besök gärna min blogg, kommentera och ställ frågor i frågestunden om det är något du undrar!
/ Jorunn - http://jorunnlavonius.blogg.se/
Gästbloggning, Emilia
Hej, jag heter Emilia Samuelsson är 13 år och kommer från Boden, som ligger långt ner i norrbotten.
Jag rider ca 3 gånger i veckan, på min medryttarhäst Oboy och på min finaste ponny Kotten, dock är han inte min, han är ridskolehäst. Jag hoppar även hoppgrupp med en annan häst som heter Amira, som även hon är ridskolehäst.
Kotten är ett russ, Gammal travare född 1998. Jag har tävlat med honom massor av gånger i dressyr, som är hans starka sida!
Jag vill absolut inte skryta, men jag tror jag har lärt honom vissa saker då jag har ridit han varje lektion i 2 års tid nästan.
Amira är en D-ponny född 1999, och hon är mitt gulle! Hon är hoppad LA, och vi ska snart starta våran första LD på ett klubbmästerskap.
Jag är ju ridskoleryttare, och jag gillar ganska mycket märkessaker och matchingar, men som ridskoleryttare att göra det - det tycker ju inte riktigt dom andra är okej, eller ja, man ser blickar varje dag som skulle kunna bedömmas på flera mils avstånd. en kall, kanske lite avundsjuk blick när man kanske har en märkeströja på sig.
menmen, thats life, inget att göra åt. dock har jag lätt för att ta åt mig.
Har ni egen häst? om inte, vill ni ha egen häst?
Jo det tror jag verkligen, hur kul skulle det inte vara?
Men det går mycket tid, det vet jag även fast jag bara är i stallet 5 dagar i veckan.
Jag tävlar inte så mycket utanför klubben, men dock ganska mycket på "hemmaplan". Jag rider på världens bästa ridklubb enligt mig, Bodens Ridklubb.
Några andra viktiga intressen för mig är Kaninhoppning som även det är riktigt roligt. ag tävlar kanske i genomsnitt varje helg och kommer faktiskt ofta hem med en seger! ;-)
Att få blogga på denna blogg är sjukt stort då jag följer bloggen slaviskt, detta är den bästa bloggen, inte sant? :) Det var nog allt för mig, det har varit jätteroligt att få blogga på denna blogg, lite typ wowkänsla. :D
Ha det så jättebra så syns vi i min blogg, www.ridchey.blogg.se!
Jag rider ca 3 gånger i veckan, på min medryttarhäst Oboy och på min finaste ponny Kotten, dock är han inte min, han är ridskolehäst. Jag hoppar även hoppgrupp med en annan häst som heter Amira, som även hon är ridskolehäst.
Kotten är ett russ, Gammal travare född 1998. Jag har tävlat med honom massor av gånger i dressyr, som är hans starka sida!
Jag vill absolut inte skryta, men jag tror jag har lärt honom vissa saker då jag har ridit han varje lektion i 2 års tid nästan.
Amira är en D-ponny född 1999, och hon är mitt gulle! Hon är hoppad LA, och vi ska snart starta våran första LD på ett klubbmästerskap.
Jag är ju ridskoleryttare, och jag gillar ganska mycket märkessaker och matchingar, men som ridskoleryttare att göra det - det tycker ju inte riktigt dom andra är okej, eller ja, man ser blickar varje dag som skulle kunna bedömmas på flera mils avstånd. en kall, kanske lite avundsjuk blick när man kanske har en märkeströja på sig.
menmen, thats life, inget att göra åt. dock har jag lätt för att ta åt mig.
Har ni egen häst? om inte, vill ni ha egen häst?
Jo det tror jag verkligen, hur kul skulle det inte vara?
Men det går mycket tid, det vet jag även fast jag bara är i stallet 5 dagar i veckan.
Jag tävlar inte så mycket utanför klubben, men dock ganska mycket på "hemmaplan". Jag rider på världens bästa ridklubb enligt mig, Bodens Ridklubb.
Några andra viktiga intressen för mig är Kaninhoppning som även det är riktigt roligt. ag tävlar kanske i genomsnitt varje helg och kommer faktiskt ofta hem med en seger! ;-)
Att få blogga på denna blogg är sjukt stort då jag följer bloggen slaviskt, detta är den bästa bloggen, inte sant? :) Det var nog allt för mig, det har varit jätteroligt att få blogga på denna blogg, lite typ wowkänsla. :D
Ha det så jättebra så syns vi i min blogg, www.ridchey.blogg.se!
/ Emilia Samuelsson
Uppdatering från Alwa
Hej allihopa! Nu är jag här och bloggar medans Felicia är bortrest. Jag kommer med minst 1 inlägg per dag. Jag hade tänkt att börja berätta om hur det går nu för mig och Morgan på Nynäs Gård. Jag har ju slutat att blogga här eftersom att när man inte står på Viggeby länge så kan man ej vara med i bloggen tyvärr.
Men annars finner ni mig på min egna, nystartade blogg, här! Bloggar med mkt uppdatering varje dag, bilder, Morgan, ridpass, outfits, hästsaker, och mycket mer!
Nu har vi stått i över 1 vecka på Nynäs. Allt gick så himla bra, lastning, körning, urlastning osv. Han var helt lugn och trivdes direkt och gick in i en hage och började käka. Så han har inte varit rädd eller orolig på något sätt. Det har även gått strålande bra med boxen och ridning på dom nya ställena såsom paddock, ridhus, gräsbana och uteritter. Han är jättesnäll, pigg & framåt! Han går ute från 8 på morgonen till 4 på eftermiddagen ungefär. Han får hö just nu, i höst byter dom till ensilage igen. Han får även Kraft Grund, 1 näve två gånger om dagen, fortfarande får han äppelcidervinäger i! :) Han står på spån och det går jättebra.
Verkligen alla i stallet älskar Morgan, speciellt alla tanter & damer, hihi. Små barn också! Eller tja, det är nog allihopa som är så kära i Mogge. Dom hälsar och gosar med honom varje dag och säger att han är så söt och fin. Har fått höra jättebra saker om honom också. Haha, han är ju den minsta hästen så dom flesta hästarna där som är jättestora har väl aldrig sett en sån liten häst, haha! Innan Morgan så var den minsta hästen där en liten d-ponny. Både jag och Morgan trivs jättebra på Nynäs och Mogge har kommit in i rutinerna redan. Han var duktig i ridhuset när vi red där för några dagar sen. Han går in överallt, nya ställen, duschspiltan osv. Jätteduktigt och det är precis som att han alltid har stått på Nynäs! Under förra veckan så har jag satt igång honom efter en veckas promenad. Han var riktigt stel och stark men nu är han "Gummi-Mogge" igen. Han är verkligen jättefin och så hoppade vi häromdagen, stannade ingen gång och hoppade bara! Jag är så himla glad över att vi är på Nynäs, trivs verkligen superbra. Snart när vi har kommit igång ordentligt så ska jag börja träna för lite tränare också. Och förhoppningsvis så deltar vi i KM i höst/vinter! Det ser jag mycket fram emot.
Nu har vi stått i över 1 vecka på Nynäs. Allt gick så himla bra, lastning, körning, urlastning osv. Han var helt lugn och trivdes direkt och gick in i en hage och började käka. Så han har inte varit rädd eller orolig på något sätt. Det har även gått strålande bra med boxen och ridning på dom nya ställena såsom paddock, ridhus, gräsbana och uteritter. Han är jättesnäll, pigg & framåt! Han går ute från 8 på morgonen till 4 på eftermiddagen ungefär. Han får hö just nu, i höst byter dom till ensilage igen. Han får även Kraft Grund, 1 näve två gånger om dagen, fortfarande får han äppelcidervinäger i! :) Han står på spån och det går jättebra.
Verkligen alla i stallet älskar Morgan, speciellt alla tanter & damer, hihi. Små barn också! Eller tja, det är nog allihopa som är så kära i Mogge. Dom hälsar och gosar med honom varje dag och säger att han är så söt och fin. Har fått höra jättebra saker om honom också. Haha, han är ju den minsta hästen så dom flesta hästarna där som är jättestora har väl aldrig sett en sån liten häst, haha! Innan Morgan så var den minsta hästen där en liten d-ponny. Både jag och Morgan trivs jättebra på Nynäs och Mogge har kommit in i rutinerna redan. Han var duktig i ridhuset när vi red där för några dagar sen. Han går in överallt, nya ställen, duschspiltan osv. Jätteduktigt och det är precis som att han alltid har stått på Nynäs! Under förra veckan så har jag satt igång honom efter en veckas promenad. Han var riktigt stel och stark men nu är han "Gummi-Mogge" igen. Han är verkligen jättefin och så hoppade vi häromdagen, stannade ingen gång och hoppade bara! Jag är så himla glad över att vi är på Nynäs, trivs verkligen superbra. Snart när vi har kommit igång ordentligt så ska jag börja träna för lite tränare också. Och förhoppningsvis så deltar vi i KM i höst/vinter! Det ser jag mycket fram emot.
Nu börjar det även funka för Morgan med bett i munnen! Har ju bara kunnat rida honom med hackamore. Men nu så har jag longerat med tungfelsbett och han var sjukt snäll & lugn i munnen, utan att gapa och skaka på huvudet och vara halvt galen, nu är han lugn med bettet och jag har även prövat att rida med det och det gick också bra. Så snart ska jag testa ett tvådelat gummibett för att se om han lägger tungan över bettet. Förhoppningsvis inte, men jag tror att han gör det ändå tyvärr. Jag är bara glad ifall det funkar bra med tungfelsbettet i longeringen. Har även longerat honom i Pessoa Lounge system för första gången, gick jättebra och han trivdes med det. Jobbade på fint men det gick inget bra i galoppen då han tyckte att det tryckte för mycket på bakbenen, så han sparkade och höll på så än så länge håller vi oss till trav! Nu är han även helrakad, plutten! Trodde att han hade dålig kondis för att han var så himla svettig, men det var bara för pälsen! Nu har jag ridit i typ 1 timme och han svettas inte allt. Jätteskönt att ha honom rakad och fin, dessutom fick han en stoor guldstjärna för hur duktig han var, inte alls rädd för apparaten och vi kunde tillochmed raka hans öron och i ansiktet. Det var allt för nu, hoppas att ni uppskattar mig här medans Felicia är borta! :)
BILDER FRÅN NYNÄS
Gästblogg utav Amanda
Hej på er, jag har följt viggeby bloggen under en lång tid och nu har jag fått den stora äran att gästblogga här! Weho! Jag tänker på alla hästtjejer som finns där ute i världen som har den stora önskan att få en egen häst. Att ett mirakel ska uppstå, att favorithästen på ridskolan ska bli tillsalu. Ni har säkert läst massa hästböcker, och ni har säkert också önskat att ni vore huvudrollen i böckerna. Att ni får hästen ni velat ha osv. Men hur många får hästen som den alltid velat ha? Hur många är den där huvudkaraktären i en hästbok? Nej, inte många, men jag är. När jag läser vissa böcker så får jag en känsla av att dom skriver om mitt liv. Nu ska ni få ta del av den.
Jag började på ridskola som liten. Ska jag vara ärlig så var jag livrädd för hästar, även om jag tyckte väldigt mycket om dom. Blev avkastad väldigt ofta och tillslut så slutade jag rida. Jag var i stallet ofta och klappade på dom, men ridning.. Nej det var inte min grej. En vinter, 2006 så var jag på en hästshow på ridskolan. Dom visade upp massa olika grejer, men det jag fastnade för var när islandshästarna kom in i flygande pass. Samma vecka fick jag reda på att det fanns en ridskola för just islandshästar i närheten. Började genast tjata på mamma och tillslut anmälde hon mig till våren.
Jag fick rida dom lugna och trygga hästarna eftersom jag var så hästrädd. Men en dag var det något som inte stämde. Jag minns inte vad det var, men hästen jag skulle rida var antingen halt eller liknande. Så jag fick ta hästen som fanns i stallet. Det var en häst som inte gick med i verksamheten, bara ibland till dom lite äldre. Jag kommer nog aldrig glömma den lektionen. Han blev rädd för varenda litet ljud, han var väldigt spänd och stack med mig en gång. Min mamma tänkte nog att jag aldrig mer skulle våga rida efter det. Men tvärtom, han blev min favorithäst. Jag vägrade rida en annan häst än han, Odinn frá breidabolstad.
Tiden på ridskolan var kul, men jobbig. Varje gång jag kom dit var jag orolig över att han skulle bli till salu eller att jag inte skulle få rida honom. Fick jag inte rida honom en lektion så tjatade jag på ridläraren tills jag fick rida honom igen, haha! Ibland kunde han inte gå med i verksamheten, han var för spänd och så. Jag förstod inte riktigt vad som menades med det och trodde att han var sjuk och skulle dö, det var jobbigt. Men jag pysslade med honom så mycket jag kunde. Jag gick på ridläger så somrarna och det här var mina drömmars häst! En dag får vi besked om att vi ska flytta ut på landet. Då hade jag blivit lovad en häst och jag sa såhär: Jag vill inte ha någon häst om det inte är Odinn!
Mamma fick helt enkelt prata med ridskolan och dom gick med på att vi fick köpa honom. Jag var hos min kompis när min mamma ringde och sa att Odinn skulle bli min. Jag kunde inte sluta gråta, min allra högsta dröm gick i uppfyllelse.
När vi fick hem Odinn var han lite smågalen. Stack med mig rätt ofta, var ganska spänd och väldigt nervös av sig. Lite berodde väl på flytten, men jag började träna lite från marken och gav honom den tid han behövde för att bli lugn. Sen tog jag med mig det upp i sadeln så det gick bara bättre och bättre för oss. Sen har det bara rullat på. Tills i början av sommaren då han blev sjuk. Han har nu vila och jag saknar att rida honom så otroligt mycket. Men vi promenader några gånger i veckan och han får massor med kärlek så han är nöjd i alla fall!
Det är verkligen svårt att göra en lång berättelse kort. Men här är alltså min dröm som blev till verklighet!
Jag började på ridskola som liten. Ska jag vara ärlig så var jag livrädd för hästar, även om jag tyckte väldigt mycket om dom. Blev avkastad väldigt ofta och tillslut så slutade jag rida. Jag var i stallet ofta och klappade på dom, men ridning.. Nej det var inte min grej. En vinter, 2006 så var jag på en hästshow på ridskolan. Dom visade upp massa olika grejer, men det jag fastnade för var när islandshästarna kom in i flygande pass. Samma vecka fick jag reda på att det fanns en ridskola för just islandshästar i närheten. Började genast tjata på mamma och tillslut anmälde hon mig till våren.
Jag fick rida dom lugna och trygga hästarna eftersom jag var så hästrädd. Men en dag var det något som inte stämde. Jag minns inte vad det var, men hästen jag skulle rida var antingen halt eller liknande. Så jag fick ta hästen som fanns i stallet. Det var en häst som inte gick med i verksamheten, bara ibland till dom lite äldre. Jag kommer nog aldrig glömma den lektionen. Han blev rädd för varenda litet ljud, han var väldigt spänd och stack med mig en gång. Min mamma tänkte nog att jag aldrig mer skulle våga rida efter det. Men tvärtom, han blev min favorithäst. Jag vägrade rida en annan häst än han, Odinn frá breidabolstad.
Tiden på ridskolan var kul, men jobbig. Varje gång jag kom dit var jag orolig över att han skulle bli till salu eller att jag inte skulle få rida honom. Fick jag inte rida honom en lektion så tjatade jag på ridläraren tills jag fick rida honom igen, haha! Ibland kunde han inte gå med i verksamheten, han var för spänd och så. Jag förstod inte riktigt vad som menades med det och trodde att han var sjuk och skulle dö, det var jobbigt. Men jag pysslade med honom så mycket jag kunde. Jag gick på ridläger så somrarna och det här var mina drömmars häst! En dag får vi besked om att vi ska flytta ut på landet. Då hade jag blivit lovad en häst och jag sa såhär: Jag vill inte ha någon häst om det inte är Odinn!
Mamma fick helt enkelt prata med ridskolan och dom gick med på att vi fick köpa honom. Jag var hos min kompis när min mamma ringde och sa att Odinn skulle bli min. Jag kunde inte sluta gråta, min allra högsta dröm gick i uppfyllelse.
När vi fick hem Odinn var han lite smågalen. Stack med mig rätt ofta, var ganska spänd och väldigt nervös av sig. Lite berodde väl på flytten, men jag började träna lite från marken och gav honom den tid han behövde för att bli lugn. Sen tog jag med mig det upp i sadeln så det gick bara bättre och bättre för oss. Sen har det bara rullat på. Tills i början av sommaren då han blev sjuk. Han har nu vila och jag saknar att rida honom så otroligt mycket. Men vi promenader några gånger i veckan och han får massor med kärlek så han är nöjd i alla fall!
Det är verkligen svårt att göra en lång berättelse kort. Men här är alltså min dröm som blev till verklighet!
Amandas blogg: http://amandalofroth.blogg.se/
Bilderna snodde jag från din blogg Amanda, hoppas det var ok (A)
Nu är Malin här !
Hej, jag är stallviggebys hemliga gäst..efter 7 timmar i bil så var jag äntligen här.
Jag heter i alla fall Malin och bor i Åmål och har ett halvblods sto som heter Rudze men kallas Roze. Vi tränar dressyr, egen tolkning av Natural Horsemanship men framför allt så tycker vi att det är kul att hoppa.
Nu är jag som sagt här i viggeby och dom blir inte av med mig för än på torsdag! Har dom riktig otur så kanske jag kommer tillbaka. [:
/ Malin
Gästblogg @ Rebecka
Hejsan! Mitt namn är Rebecka och jag är en vanlig hästtokig tjej på 13 vintrar, som är en trogen följare av Viggebybloggen. Det började med att jag följde Emelies gamla blogg Melliiee (eller vad den hette :P), sen skrev hon om Viggebybloggen och jag älskde den från första början. ^^ Jag började rida när jag var sju år tror jag. :) Jag tänkte berätta lite mer om mig och mitt hästliv:
Först så började jag rida på Råda Ridklubb i Mölnlycke och min stora dröm gick i uppfyllelse, att få rida på ridskola. Men jag trivdes inte där så jag bytte till Annas Ridcenter - inte jättelångt därifrån. Men sen så flyttade vi till Askim och jag började på Billdals Ridklubb, och efter det tänker jag aldrig mera byta ridklubb. BRK är den absolut bästa ridklubben i Sverige - enligt mig. ^^ Vet inte hur länge jag har ridit där exakt men jag har skött en ridskoleponny där sedan typ fyra år tillbaka, Mandy. I början så var någon tvungen att mata henne när jag borstade, annars bet hon mig. Men jag gav aldrig upp och efter ett tag så försökte hon aldrig bita mig mer. Hur det går nu med Mandy berättar jag senare.. ;)
Förra året började jag sköta min ridlärares häst, Delicia. Ett jättefint, snällt och ganska stort sto. När jag började sköta henne så var hon riden i knappt ett år, och hon busade en del när man red. Därför har jag inte travat/galopperat så mkt på henne.. Men skrittat, det har jag gjort! Red ut med mina kompisar hela vintern, trots tio minus och iskalla tår. ^^ Rider och sköter henne ganska ofta, nu kan jag även trava när vi rider ut. ^^ Min ridlärare har gjort ett jättebra jobb med henne, nu jobbar de mest med att få erfarenhet ute på tävling och så. :)
Undertiden jag har skött både Mandy och Lisa (Som hon kallas till vardags) har jag ridit på ridskola. Men nu är det äntligen dags att gå vidare lite. För i Augusti hämtar jag och min bästa vän Karin, våran framtida foderponny Arrow. Han är en Arab/Welsh korsning, Flugskimmel, placeringar i LA Hoppning och hur go som helst. Vi ska ha honom Augusti till Maj, det kommer bli jätteroligt och lärorikt och jag ser fram emot det något enormt. Vi kommer tävla både hoppning och dressyr och göra allt annat kul som man får möjlighet med "sin egna" ponny. Efter vi har hyrt honom och fått känna på hur det är med "egen" häst så kanske vi kommer gå vidare till en helt egen häst eller ponny. ;)
Dock kommer jag att sluta sköta Mandy, men jag ska fortsätta ta hand om Lisa så mycket som jag hinner. Arrow kommer stå nära Billdals ridklubb då både jag och Karin är engagerade i ridklubbens Ungdomssektions Styrelse m.m.
En annan stor passion jag har i livet är fotografering, jag köpte i höstas min första systemkamera. En Sony A390, en grym kamera som jag varmt kan rekommendera. ;D
För tillfället njuter jag av sommaren och ska till Falsterbo på lördag. :) Hoppas att ni fick en liten inblick i mitt hästliv och om du vill följa det så driver jag tillsammans med Karin en hästblogg, läs den gärna. =)
Ha en fortsatt bra sommar och hoppas att ni kikar in på min blogg nån dag! =D
P.S. På bilden ser ni mig och Lisa. :)
// Rebecka - http://hasttjejerna.blogspot.com/
SÖKES - GÄSTBLOGGARE
Gästbloggning @ Evelina
För att göra en lång historia kort...
En liten ridskoletjej fick en egen ponny, tillslut, efter många tjat och övertalanden på föräldrarna. Tävlingsponny skulle det bli av den ponnyn som hon tillslut fick. Hoppning var målet.
Jag minns så väl alla kommentarer jag fick. "Det där blir aldrig en hopphäst", "Kan man inte lasta hästen är det liksom ingen idé om det är tävla man vill" "skicka henne till Maria Tellebo" "Är det där verkligen en ponny?" "När ska du klippa av den långa manen då?" "Nu ska vi klippa hovskägget" ...
Det var en jäkla slitig och kämpig tid. Men jag var en envis liten ridskoleflicka med otroligt bra tålamod, målvetetenhet och kämparglöd.. Svett blod och tårar av salt fick jag smaka på. Och i början lyckades jag inte ens få hästjäveln att galoppera, jag var så arg, så jävla arg.
Det var omöjligt att ha henne ensam i stallet. Hon hade noll respekt, sprang över mig, sparkade mig, nockade mig och allt det där som tillhör hästens instinkter. Men det tänkte väl inte jag på. Inte heller kunde jag spola av henne när hon blivit svettig. Hon sparkade och högg efter mig och vattnet jag sprutade på henne. Sprayflaskor, glöm det. Jag fick inte heller ta i närheten av hennes öron.
Så många minnen och här sitter jag och ler.
Det tog mig nio månader innan jag fick henne att gå i form i galoppen, och ytterligare några månader innan vi kunde rida i normalsamlad galopp på en fyrkant och små volter. Ja hon kunde inte spåra när hon kom till mig. Hon hade aldrig varit i ridhus eller blivit mycket riden och därmed inte heller tränad.
Tro mig, det blev en hopphäst, eller ponny till och med. 147,6 för att vara exakt.
Det blev en hopp, dressyr, terräng, skogs, galopp, distans - ponny.
När hon kom igång och fick mer livsglädje så vart hon halvt galen, vi fick ändra fodret och sätta på skarpare bett, pessoa, martingal. Det gick bra för oss på tävlingarna förutom att vi fick 1-4 nedslag per gång ungefär. Men även vi blev bättre och idag sitter jag med 33 rosetter, 18 plaketter, 1 pokal, en medalj och en km-bricka.
Vi tog oss enda upp till Lätt A i hoppning, tränade på MSV nivå, tränade lite terräng, red lite Lätt C dressyr och hade framtiden för oss.
Jag hade stora planer om att ta fälttävlanskort och tävla fälttävlan, kvala medelsvår kanske starta, sälja ponnyn för en dyr slant och köpa storhäst att tävla på.
Men någonstans där så insåg jag att det var inte alls vad jag ville. I samband med att jag upptäckt något som var helt nytt för mig -det naturliga- så blev jag bästa kompis med min häst.
Jag avrundade tävlandet.. 2008 gjorde vi över 40 starter och 2010 endast 18. 2010 var vårt sista tävlingsår eftersom jag iår är 19år.
Men det finns så mycket mer man kan göra. Vad går upp mot en underbart rolig, busig, fartfyllt, mysig, softig, ,härlig uteritt?
Att vara naturligare har också gett mycket resultat. Att ge och få, och någonstans där kommer förtröstan, kärlek, tillit, harmoni, samspel och mycket mycket mer.
Att rida utan utrustning fanns inte i min värld, men vi kan numera göra saker som förut bara var omöjliga drömmar som aldrig skulle bli verklighet. Men det blev dem. Och ännu finns det massor kvar att lära!!
/Evelina Oskarsson http://evelinaoskarsson.blogg.se
En liten ridskoletjej fick en egen ponny, tillslut, efter många tjat och övertalanden på föräldrarna. Tävlingsponny skulle det bli av den ponnyn som hon tillslut fick. Hoppning var målet.
Jag minns så väl alla kommentarer jag fick. "Det där blir aldrig en hopphäst", "Kan man inte lasta hästen är det liksom ingen idé om det är tävla man vill" "skicka henne till Maria Tellebo" "Är det där verkligen en ponny?" "När ska du klippa av den långa manen då?" "Nu ska vi klippa hovskägget" ...
Det var en jäkla slitig och kämpig tid. Men jag var en envis liten ridskoleflicka med otroligt bra tålamod, målvetetenhet och kämparglöd.. Svett blod och tårar av salt fick jag smaka på. Och i början lyckades jag inte ens få hästjäveln att galoppera, jag var så arg, så jävla arg.
Det var omöjligt att ha henne ensam i stallet. Hon hade noll respekt, sprang över mig, sparkade mig, nockade mig och allt det där som tillhör hästens instinkter. Men det tänkte väl inte jag på. Inte heller kunde jag spola av henne när hon blivit svettig. Hon sparkade och högg efter mig och vattnet jag sprutade på henne. Sprayflaskor, glöm det. Jag fick inte heller ta i närheten av hennes öron.
Så många minnen och här sitter jag och ler.
Det tog mig nio månader innan jag fick henne att gå i form i galoppen, och ytterligare några månader innan vi kunde rida i normalsamlad galopp på en fyrkant och små volter. Ja hon kunde inte spåra när hon kom till mig. Hon hade aldrig varit i ridhus eller blivit mycket riden och därmed inte heller tränad.
Tro mig, det blev en hopphäst, eller ponny till och med. 147,6 för att vara exakt.
Det blev en hopp, dressyr, terräng, skogs, galopp, distans - ponny.
När hon kom igång och fick mer livsglädje så vart hon halvt galen, vi fick ändra fodret och sätta på skarpare bett, pessoa, martingal. Det gick bra för oss på tävlingarna förutom att vi fick 1-4 nedslag per gång ungefär. Men även vi blev bättre och idag sitter jag med 33 rosetter, 18 plaketter, 1 pokal, en medalj och en km-bricka.
Vi tog oss enda upp till Lätt A i hoppning, tränade på MSV nivå, tränade lite terräng, red lite Lätt C dressyr och hade framtiden för oss.
Jag hade stora planer om att ta fälttävlanskort och tävla fälttävlan, kvala medelsvår kanske starta, sälja ponnyn för en dyr slant och köpa storhäst att tävla på.
Men någonstans där så insåg jag att det var inte alls vad jag ville. I samband med att jag upptäckt något som var helt nytt för mig -det naturliga- så blev jag bästa kompis med min häst.
Jag avrundade tävlandet.. 2008 gjorde vi över 40 starter och 2010 endast 18. 2010 var vårt sista tävlingsår eftersom jag iår är 19år.
Men det finns så mycket mer man kan göra. Vad går upp mot en underbart rolig, busig, fartfyllt, mysig, softig, ,härlig uteritt?
Att vara naturligare har också gett mycket resultat. Att ge och få, och någonstans där kommer förtröstan, kärlek, tillit, harmoni, samspel och mycket mycket mer.
Att rida utan utrustning fanns inte i min värld, men vi kan numera göra saker som förut bara var omöjliga drömmar som aldrig skulle bli verklighet. Men det blev dem. Och ännu finns det massor kvar att lära!!
/Evelina Oskarsson http://evelinaoskarsson.blogg.se
